Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig.

Som ett gift, kanske man skulle kunna jämnföra dig med.
Eller snarare en drog?
Ibland måste man bara ta och skärpa sig (Tack hannas pappa), och se saker.
Jag ser saker som jag sett förut, men försöker se dem på ett annat sätt, försöker hantera dem på ett annat sätt.
Försöker kontrollera mina känslor, försöker fatta vad jag känner.
Jag försöker samtidigt ignorera mitt förnuft, jag försöker hata, vara hatisk och bara hata.
Sanningen är, jag orkar inte hata.
Är det din lycka, så visst.
Men jag kommer aldrig kunna säga "lycka till".
Helt enkelt för att jag inte hade menat det.

Ja, jag saknar dig.
Ja, jag älskar dig.
Ja, jag tyckte du svek mig.
Ja, jag vet att jag varit ett svin.
Ja, jag vet att även du har varit ett svin.
Ja, jag vet att du har gått vidare.
Ja, jag vet vad kärlek är, (eller gör jag det? Var det kanske bara något som påminde om kärlek? Var det en maktkamp mellan oss, som gjorde att vi fortsatte strida intill helvetes lågor?)
Ja, jag vet att jag borde glömma dig.

Man måste erkänna för sig själv hur läget ligger till, innan man kan gå vidare.
Antar att det är som med missbruk, första steget i behandlingen är att erkänna att man har problem.
Så vad är nästa fas?
Jag vet inte.

En sak jag funderat på dock, är hur du kunde säga att du älskar mig precis innan du gör slut och en vecka senare skaffat en ny.
Det är inte kärlek, det är inte "älskar dig".
Jag tycker inte att det går så fort.
Varför ljög du?

Dock så har jag väldigt svårt för dig just nu Therese.
Jag vet inte, men det känns inte bra.
Jag hatar dig inte, jag älskar dig inte.
Du bara finns där, som någon.
Kanske ska man kalla det likgiltliga känslor.
Vi behöver prata om saker, jag vet dock inte vad det finns att säga.
Men nu känns det bara tryckt och helt åt helvete.

"Gammal kärlek rostar aldrig", det tror jag inte ett skit på.
Men "Vänskapen glömd i trasan som aldrig vreds ur".
Så kommer vi sluta.

Jag kan dock inte säga att jag är helt fri från "hat".
Jag har mina känslor, jag försöker bara veta vad jag ska göra med, hur jag ska bli av med dem och hur jag ska bete mig med dem.
Alla är vi olika, men jag försöker.


Men det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag
Perfekt och oförstörbar
som jag...