Vad FAN ska jag göra?

Jag kan inte bo här i umeå. Jag vill inte bo här. Jag mår inte bra här.
Vad FAN ska jag göra?
Och hur fan kan pusha någon att flytta, följa sina drömmar om inte senare fortsätter med pushandet? "jag stöttar dig med att du borde flytta dig, men sen får du klara dig själv?" Eller vad?
Ueah, jag vill inte må så här.
Jag orkar inte det.
Känns inte som om det är någon mening med något.

Vad ska jag göra? Ska jag flytta hem och börja plugga något där?
Ska jag försöka komma in i halmstad eller göteborg eller vad ska jag göra?
Ska jag fortsätta bo här?
Jag blir fan knäpp. Skulle gjort som tiger istället.
Men å andra sidan så har jag försökt å det är väl det som räknas.
Umeå är inget för mig, jag har upptäckt det nu.

Flytta hem plugga hemma. Ja bra plan. Hur ska det gå till?
Gife förslag.

Meningsfullt att vakna, nej.

Vaknar och bara "blä".
Sen jag har kommit hit har allting verkligen varit usch, fy, helt åt helvete och ensamt.
men vad trodde jag egentligen? Dumma fantasier och drömmer, *pang* och du faller så jävla hårt.
Nyss tagit ett bad iaf. Var varmt. Fick lite tid att tänka (för det gör jag ju aldrig annars, ehe).
Det funkar inte att bara ha den jävla inställningen jag har, men vad ska jag göra då?
Hade jag kunnat så hade jag flyttat hem. Men det kostar pengar, alldeles för mycket pengar.
Så man är fast här i tre jävla år.
Blä.

Ensamhet.

Usch, varför bor jag här?
Varför gråter jag över ingenting?
Varför är jag trött som en hora jämt?
Varför kan man inte se positivt på något?
Ni kan ha det så jävla fint i era jävla nya städer, kul som fan. Är det svårt att fatta att alla inte har det lika lätt? Att man inte kan öppna sig för vem som helst som en jävla hora som särar på benen för vem som helst.
Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.
Ironiskt nog har jag nog aldrig druckit så lite alkohol som jag gör nu. Går ihop? Nej inte för fem öre.
Ni frågor hur man mår, men ni lyssnar aldrig någonsin på svaret. Vad kan ni säga? Inte ett skit.
Jag har ont. Inom mig.

Pallar inte med ensamheten, den förtär mig. Hur fan kan folk leva ensamma? Bo ensamma? Och dessutom tycka om det? Vad i helvete är det för fel på dem?
Jag vill typ..bara balla ur..
Råna en bank, vara helt cp.
Trista liv. Fan.

Vill hem.

Vill hem, hem.

Bläh.

Fan vad det här tog hårt. Efter så underbara dagar, blir det helt tomt i lägenheten och man känner sig fan inget annat än deprimerad.
Ont i huvudet, trött och seg.
Saker man borde göra men inte har någon som helst ork till.
Bla.