Ensamhet.

Usch, varför bor jag här?
Varför gråter jag över ingenting?
Varför är jag trött som en hora jämt?
Varför kan man inte se positivt på något?
Ni kan ha det så jävla fint i era jävla nya städer, kul som fan. Är det svårt att fatta att alla inte har det lika lätt? Att man inte kan öppna sig för vem som helst som en jävla hora som särar på benen för vem som helst.
Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.
Ironiskt nog har jag nog aldrig druckit så lite alkohol som jag gör nu. Går ihop? Nej inte för fem öre.
Ni frågor hur man mår, men ni lyssnar aldrig någonsin på svaret. Vad kan ni säga? Inte ett skit.
Jag har ont. Inom mig.

Pallar inte med ensamheten, den förtär mig. Hur fan kan folk leva ensamma? Bo ensamma? Och dessutom tycka om det? Vad i helvete är det för fel på dem?
Jag vill typ..bara balla ur..
Råna en bank, vara helt cp.
Trista liv. Fan.