Allt är bara en jävla yta, en fasad.
Balanserat på bristningsgränsen alldeles för länge.
Kan du ärligt talat påstå att du känner mig längre?
Alla lever vi med livet på olika villkor.
Vem är det som bestämmer och avgör om du är stark eller svag?
Känner mig så ensam.
Och jag vill bara sluta mig inom ett skal och aldrig låta er komma igenom, någonsin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag får väl knacka tills du öppnar.
SvaraRaderaJag saknar dig.
Om du sluter dig inne i ett skal så hammrar jag sönder skalet och sliter ut dig. Du är värd så jävla mycket. Du har hjälpt mig så jävla mycket, du är en underbar människa bea. En underbar männniska.
SvaraRaderaVet inte riktigt vad jag ska säga. Känner igen mig väldigt väl i hela grejen med att gömma sig bakom en fasad och inte vilja släppa in någon. Jag önskar att du inte kände att du behövde det, det gör jag verkligen. Du är awesome.
SvaraRaderaNär jag skulle göra ordkontroll för att posta förra inlägget var ordet neger för övrigt. Det fick mig att skratta.
SvaraRadera