"As we sin, so do we suffer"

Alltså.
Det handlar inte om hur ni ser på mig. Utan hur jag ser på mig själv.
Och just nu är det jävligt kritiska ögon som tittar.
Förmodligen kommer jag alltid ta min flykt till alkoholen, för jag vet att den inte kommer att svika, kommer inte lämna, kommer inte glömma.
Men så länge jag enbart gör det på helgerna, tycker jag att det är lugnt.
Vad händer om jag börjar dricka på dagarna? Oh noes.
Denna veckan har det varit för mycket.
I verkliga livet, i min hjärna.
Kan man radera människor som man inte längre önskar att man inte har med att göra?
Blir så trött bara på allt... velande.
Och ett vänskapsband är som ett förhållande, BÅDA måste jobba för att hålla det i liv.
Och jag har inte orkat engagera mig speciellt mycket med någon.


Önskar att jag hade ett så starkt intresse för något som jag vet att irre har för musik/fotografering.
Men det är ju klart, jag läser en del. Men ah, vet inte. Drar väl nästa ner en mer än vad det gynnar. Kanske borde testa mig på lite gladare böcker. *Usch låter jobbigt*