Svårt att somna.

Vrida och vända, byta ställning, ligga på rygg, ligga på sidan.
Bah lika bra att inse att det inte går att somna.
Tycker verkligen synd om linda om hon typ alltid har detta problemet fy fan :(

Har räknat lite på pengar och så med, det ser verkligen inte bra ut. Uhu, hur ska det gå. Måste prata med far min.
Har hittat någon som kan köra iaf, bosten.
Frågan är vad vi ska köra med.
Fucking bensin som kostar röv mycket också.
Blah, kan inte tänka på något annat än flytten och typ små tjafs med bodin.
Som han säkerligen inte ens fattar.
Jag fattar ju typ inte ens själv varför jag hakar upp mig på sådana små saker, men ibland är det liksom som att man är själv.
Så jävla ensam, fast ändå i ett förhållande.
Vet inte om det har med distans att göra eller om det har med kommunikations problem eller vad.
Men så förbannat ensam man är.
Sen undrar jag, vem fan ringer man mitt i natten om man vill prata?
Folk säger ju alltid att man kan höra av sig till dem, men kan man verkligen det?
Jag är nog mest rädd av vad jag ska få för respons om jag ringer.

Klockan är snart sex på morgonen, jippie. Funderar på om jag ska ut och gå, tänkte det kanske hjälper mig att somna sen. Eller om jag ska dygna. Jag borde det men vetifan om jag pallar.
Min hjärna är typ kaos.
Fått diskat och städat martins bur idag iaf.

Eh, angående den videon om den mobbade killen, har ni alla kommit på att mobbning finns nu eller? Det är ju bara äckligt att se att ni försöker visa att ni bryr er, jag menar om en vecka kommer ändå ingen bry sig om den här killen eller om alla andra som blir mobbade. Usch, blir ju fan äcklad.
(Random påpekning bara)

Och så gick vi tillbaka till beas liv.
Ibland känns det som att man bara borde sluta bry sig, om allt.
Bara gå bredvid livet och titta in.
Inte försöka påverka det på något vis, låta alla andra ta beslut åt en.
Ibland känner man sig så jävla handfallen ändå.

Kanske också måste inse att det handlar inte bara om dig.
Men det blir så mycket enklare att fokusera på någon annan.
Men ändå så irriterande och så..ihopkokade känslor, som inte går ihop för varken fem, tio eller femton öre.

Ja, jag vet inte. Ska man försöka sova eller vad ska man göra? Ligga och vrida sig är fan ingen större hit alltså. Lika bra att inte sova kanske. Men hur orkar man hålla sig sysselsatt när man vill sova, men inte kan?

Saknar bodin. Även om vi pratar ofta, det hjälper liksom inte. Snart börjar väl svamlandet på riktigt. Om ditten och datten och då lär ni inte fatta ett skit.
Men det kanske ni inte gör nu heller. Det känns som att jag ger mer än vad jag får och samtidigt att jag kräver mer än vad jag ger.
Varför saker och ting vara så komplicerade hela tiden? Så svårt att hantera.
Facit i alla lägen hade väl varit bra, även ett för hur man borde känna.
Och om man känner på ett visst sätt, vad det innebär.
Och sesådär då har svamlandet börjat.

Jag har nog egentligen inte riktigt tänkt igenom vad det kommer att innebära att bo med pontus, men en sak är jag jävligt säker på. Det lär ju bli bråk/tjafs.
Men det ska bli intressant att se hur det går. OM bodin orkar masa sig dit med.
Ibland känns det som om att jag är helt cp och bara försöker testa han på olika sätt, men jag vet inte. Jag vet inte ens hur jag testar honom. Svammel.
Kanske är ålderskillnaden för stor ibland? Jag vet inte.
"Ingen förstår hur jag menar, ingen förstår hur jag mår" Ehe.
Jag kan liksom inte förklara på ett sätt så att ni skulle kunna hantera det på ett bra sätt. Ni hade fått idéer för er, som jag inte menade. Det är därför jag skiter i att skriva vad jag egentligen tänker på. Mehe, inte alls rörigt.
Men man måste väl få tänka framåt? Och inte bara vara fast i nutiden? Man måste väl få ha drömmar och mål? Men om det krockar med nutiden då, vad gör man då?
Nä just det, man gör ingenting, lutar sig tillbaka och raderar drömmarna som ingenting.

Nä det är väl bäst att jag slutar skriva nu, om någon överhuvudtaget ska orka läsa skiten. Eller ja, skiten och skiten, mina tankar.. Ja det kan väl iofs klassas som skit ibland. Ehe.

Fast å andra sidan, med texten är man mindre ensam. Och ensam är ju inge bra. Hatar att vara ensam. Har väl alla märkt nu kanske. Ehe.
Nä, nu ska jag nog se på avsnitten av julkalendern och ta en cigg och sen blire nog rederiet. Och sen kanske det blir sova. Annars kanske det kommer ännu ett inlägg.
Mja.
Så vare me de. /
Bea