Bah.

Helgen.
Ångesthelg av bara fan.
Fredags fyllde frugan år, var inte pepp på att supa någonstans.
Tacos med hennes familj.
Slutade med spya, godis och cola hemma hos Hanna.
Hanna är bra.
I lördags åkte jag mc, vilket var underbart.
Så jävla skönt det är.
Sen blev det hem till Danne för att äta mat och fixa sig.
Bar iväg till Hanna, vilket var mest "du borde vara här" känsla och inte "jag vill vara här".
Det sög.
Jag och Viktor var ute och gick, vem fan vet vad vi har pratat om.
Min bror antagligen, pyskologer och skit i allmänhet.
Blev tjafs senare på kvällen med coffe.
Kaos rätt ut sagt.
Marcus var bög som vanligt.
"Anledningen till att jag inte svarat var för att blablabla".
Killar kan gå och dö.
Jävla skit.
Adrian sov här inatt, han hade glömt sina nycklar.
Ja, jag vet inte. Det kändes inte så bra.
Och klart som fan jag drömmer om m.
Klart som fan att man inte ens får vara ifred i drömmarna.
Jag vet inte, jag vill bort härifrån.
Bort från denna jävla skitstaden.
Bort från alla känslor och bögeri.
Jag saknar landet, brukade vara så jävla skönt att åka hem till althen.
Landet, en frizon för sig kanske?
Jag vet inte.
Jag saknar de gamla tiderna, festerna på fortet.
Hemmakvällarna med godis och film, det där med kärlek.
Alla är sådana bitches nu för tiden.
Jag avskyr människor, människor är dumma i huvudet.
Nu ger jag fan i det.
Ger fan i er och allt vad fan ni sysslar med.
Man kanske borde låsa in sig, bara vara för sig själv, gömma sig under täcket och komma ut när saker och ting blir bättre. Om det nu någonsin blir det.
Varför fuckar du upp mitt huvud?
Sluta med det genast, för jag är inte som du.
Det är väl lustigt, jag känner knappt dig.
Ändå är du den som får mig att må sämst utan att ens göra något.
Kanske dags att inse, att skilja på fantasi och verklighet.
Mhm, skit helg, skit dag, skit liv.