torsdag 29 april 2010

Fuck this.

Älskar/Hatar är så starka ord, men vi använder dem jämnt.
Du hatar det enda du hatar det andra, du älskar det tredje och det fjärde.
Du ogillar aldrig något, du gillar aldrig något.
Utan det är alltid dessa starka ord, hata och älska.

Idag fick jag utskällning för att jag hade jobbat av någon som inte borde gett mig utskällning.
Först säger ni att vi ska söka jobb, sen när vi väl har jobbat klagar ni på oss?
Jag skiter fan i ens söka jobb snart.
Ska de vara på det sättet kan det ju lika gärna kvitta.

Och i onsdags var det hemskt, jag började nästan gråta för att jag inte ville gå till af.
Det är illa att ett ställe som ska hjälpa en får en att må psykiskt dåligt.
Jag HATAR arbetsförmedlingen, det är fan det värsta jag vet.
Att få en klump i magen och att bli helt skakig innan du går dit, det ska inte vara så.

Jag är så less på att vara arbetslös, att vara värdelös och att vara en lägre ställd människa.
Det är inte kul.

Och jag vet inte. Livet just nu känns som en stor fet jävla baksmälla.
Allting känns drygt, värdelös och bara helt skit.
Ska försöka fokusera på saker.
Och att jag vaknar halv sex varje morgon utan anledning är skumt.

Idag skulle jag och tiger egentligen fixat ett bidrag som kanske skulle gett oss sommarjobb. Vi ska tydligen göra det imgorgon.
Ena stunden nykter, nästa stund full.
Jag vet inte, kanske behövs det en paus.
Jag har tänkt, jag klarar inte av dig när du är full.
Jag fattar inte varför du vill dricka med mig när jag är full.
Jag slår dig, biter dig, skäller ut dig?
Vad är det egentligen för relation.
Kanske borde vi ha en fyllepaus från varandra.
Vi glider isär, jag vet inte.
Ärligt talat, så vet jag inte vart någonting är påväg.
Kanske är detta bara svammel för att skydda mig själv för att bli lämnad ensam.
Jag vet inte.
Antar att jag alltid kräver för mycket av folk, och blir besviken när ingen kan leva upp till kraven.
Jag vet dock inte vilka kraven är.
Någonting pågår i min hjärna, hade ju varit trevligt att veta vad.


Lägg mig ner och dö.
Och jag kan visa er skratt, leenden. Ni ser inte igenom det, ni ser inte fasaden.
Frida gör alltid det.

3 kommentarer:

  1. Nej, jag ser inte genom fasaden som frida kan.
    Och nu klarar du inte av mig när jag är full.
    Säg det då, var ärlig.
    Det är allt jag någonsin kräver av människor.
    Var ärlig.
    Jag hade planer ikväll, jag kan inte bara ändra planer sådär.
    Du säger vad du tycker om folk till folk, varför gör du inte det till mig?

    SvaraRadera
  2. Jag är ärlig, jag var dock tvungen att få det ur mig. Nej att ändra planer är ju hemskt, jag menar kom igen, det är inte så jävla svårt att komma en timma senare.
    Folk är skit.

    SvaraRadera