Stuff in my mind comes out. D:

Vårkänslor, känns skönt att vädert blir bättre.
Fint väder ute.
Saknar sommaren, saknar att skutta runt i kjol och klänning.

Hoppas denna sommaren blir bra.
Saknar mitt rosa hår, vill ha det nuuu.
Mamma försöker med en deal, om jag är blond hela sommaren ska hon muta mig med något.
Vet dock inte riktigt vad mutan skulle vara för något.
Är jävligt sugen på att pierca mig.
Näsvingen funderar jag på, men kanske blir för mycket.
Saknar den iaf.

Är jävligt sugen på Umeå alltså.
Blir ju dock jävligt långt från alla, men man lär väl lära känna andra.

Har fått upp kontakten lite med Morgan igen, det känns bra.
Han är en sådan där, som är där dygnet runt.
Även om det går månader innan vi pratar igen.

Hatar studeras hemsida dock, fattar ingenting.
Måste börja plugga till högskoleprovet, MÅSTE ta tag i matten.
Umeå är väl mitt mål, som det känns just nu iaf.

HJÄLP!
Frugan ska vara i Norge i en vecka, hur ska jag klara mig?
Usch, kommer sakna ihjäl mig.

Lyssnar på Disturbed just nu, sjukt bra band.
Idag känns som en bra dag.
Känner mig dock trött som alltid, men ändå en relativt bra dag.
Undrar vad som händer i påsk, den som lever får se? ;D

Måste säga att det känns bra ändå, visst det finns stunder då jag saknar dig.
Men i det stora hela, kan jag nog säga att jag "kommit över" dig.
Visst jag vill inte ha något med er att göra, men det är inte därför.
Ibland funderar jag dock en och två gånger på om jag verkligen kan säga så.
Det är inte dig det handlar om längre.
Det handlar om kärlek.
Igår kom jag fram till en sak, du har aldrig lärt dig vad kärlek innebär?
Kanske var vi bägge väldigt dåliga på det.
Och jag skulle vilja säga att hon har fått det väldigt enkelt tillskillnad från hur vi hade det.
Dock vet ju inte jag om ni har gått igenom något som skulle kunna likna de vi gick igenom.
Så det kanske borde vara mera rättvisst av mig att vara tyst.
Men det är min blogg, och jag skriver vad jag vill, inte sant?
Hur många förhållanden skulle överleva allt det gick vi igenom?
Jag tror även att vi påminner varandra om för stora problem.
Jag skriver inte detta för att jag vill ha tillbaka dig eller något åt det hållet.
Jag skriver detta för att jag behöver skriva av mig, för att jag har funderat på det.

Får se hur det går med Thereses och mitt försök att ta upp kontakten på nytt.
Hoppas det går bra, för det vill jag verkligen.
Jag menar, en person som betydde såpass mycket en gång i tiden, kan ju inte bara försvinna från ens liv?
Försöker båda så går det nog bra.
Det är rätt lustigt hur folk man alltid umgåtts med bara försvinner, sådär poff.
Sen finns de ju oftast några som finns kvar. :)


och tyvärr kan jag inte sluta tänka på dig.
Jag saknar smaken av dina läppar,
dina fingertoppar mot min rygg,
din röst som pratar oavbrutet...

Så nära, men ändå så långt bort...